I tidningen NyTeknik IT & Telecom hittar jag följande:
Fildelning för vardagsbruk är mer eller mindre riskfritt enligt fildelningsåklagaren Henrik Rasmussen
Två specialåklagare hanterar alla fildelningsbrott i Sverige. Under fyra år har de arbetat med fildelningsmål. Ett 15-tal har lagförts, men merparten har handlat om storskalig uppladdning eller så kallade hubbägare.
Att ladda hem en film eller annat program för vardagsbruk är mycket svårare att komma åt.
Endast om man omedelbart erkänner, riskerar man få en fällande dom, trots att praxis pekar på att närmare en halv miljon svenskar i teorin riskerar straff på fängelsenivå, enligt TT.
Svårigheten för åklagare är att bevisläget är komplicerat och svårt. Åklagarna måste ibland släppa misstänka fildelare om de inte omedelbart erkänner.
Ett problem kan vara att man har svårt att bevisa vem som laddat hem på en hemdator i en familj med flera personer. Den nya bittorrent-tekniken gör det också svårt för åklagaren.
- Du laddar oftast ned en film i taget med bittorrent och du visar inte upp en samling av låtar eller filmer som du gör med dc-tekniken. Och då kan det inte bli något annat än böter. Då finns det ingen större risk för att man lagförs för det, säger Henrik Rasmusson till TT.
För att få göra en husrannsakan måste fildelningen ske i stor skala och om brottet handlar om ett fåtal filmer eller låtar är brottet på bötesnivå.
- Det innebär att vi inte kan utreda de brotten för vi kan inte begära ut abonnentuppgifterna om vi inte bedömer att det ligger på fängelsenivå. Vi får inte fråga efter abonnenten om det bara handlar om böter, berättar Henrik Rasmusson till TT.
En försvårande omständighet är att internetleverantörer som Telia och Comhem inte sparar ip-uppgifter tillräckligt länge.
- Den vanligaste nedläggningsgrunden vi har att vi inte kan få svar från operatörerna om vem som haft ip-adressen. Vissa operatörer sparar inte alls uppgifter längre och då hinner vi inte ens få in anmälan innan uppgifterna är borta, säger Henrik Rasmusson till TT.
.gif)
